Idag när vi hade ätit började jag vika tvätt. En uppgift som inte är så lätt som den låter. Ett av barnen släcker lyset hela tiden, så jag inte ser något. Ett annat drar ut det jag nyss har vikit och ett tredje står och sliter i mig och vill att jag ska komma. Den här gången var 6-åriga tjejen en räddande ängel.
-Mamma, kan inte vi få vika sockar? (Vi har en hel låda full med sockar som bara är en av varje). -Javisst, sa jag och alla tjöt av glädje! (Nu tror ni nog att jag att jag ljuger, men de blir faktiskt jätteglada när de får tävla om att hitta sockparen.) Imorgon är det nämligen lördag och då kan man samla på sig lite extra godis i påsen om man är riktigt bra på att hitta många sockar.
Alla sockar hälldes ut på golvet, 6-åringarna gick in i tävlingen på allvar, 4-åringen gjorde sitt bästa för att sabotera genom att ta tag i alla sockar och kasta dem upp i luften och lillen, 1,3 år gjorde dyket in i sockhögen till tvillingarnas irritation. Vilket gäng, men oj så glada de var när de hade samlat ihop en ordentlig hög var!
På bilden den lille dykaren, men nu i skepnad som den lilla kryparen på gräsmattan i sommras.
