Nu var det länge sedan - ja, att jag var på en jobbintervju. Jag har jobbat 14 år på samma ställe och känner mig verkligen gammal när jag säger det. Som jag tidigare Bloggat om har jag nyligen börjat se mig om lite efter att få börja jobba lite extra. Läser till min förskräckelse i en artikel att rekryterarna tar till de mest konstigaste frågor när de intervjuar. Inte för att jag är så blyg av mig att jag inte kan svara på det mesta, men det går ju himla bra att sitta framför datorn och vara kaxig i sin blogg och är ju en helt annan sak att sitta framför en rekryterare som man vill visa upp sina bästa sidor för.
Jag kommer ihåg när jag var på anställningsintervju inför jobbet som jag nu har. Lika kaxig som nu innan, men när jag kom in och skulle svara på frågorna och rekryteraren undrade om jag kunde berätta något om mig själv gjorde jag världens längsta utlägg om att jag brytit benet när jag var 14 år! Helt puckat! Jag fick inte jobbet. Min revansch kom 2 år senare när jag sökte igen och den gången lyckades jag knipa mun om mitt brutna ben.
På tal om ben så undrar jag vems ben detta är som jag hittade i vårt privata bildarkiv. Jag har i alla fall ingen aning..... Man kan alltid skylla på barnen.
