Idag var det en ung man som friade och jag var tvungen att tacka nej eftersom jag redan är gift. Min 6-årige son sa: -Mamma titta jag ska visa en grej. Han föll ner på knä, bugade och frågade: -Vill du gifta dig med mig? Det var helt oväntat och jag blev verkligen överrumplad. Vet inte var han fått det ifrån, men det var så otroligt gulligt.
Oväntad friare Publicerat torsdag 25 september 2008 22:45
Jag bjuder på bio mamma!!! Publicerat tisdag 23 september 2008 22:26
Min snart 6-årige son kom hem överlycklig efter ha sett Star Wars på bio med morfar. Allvarlig kom han fram till mig och sa: -Mamma, jag sparade de här (visade mig 2 avrivna biobiljetter) så att jag och du också kan gå. Gissa om jag nästan smälte bort att värmen i hjärtat? 
Fördomar! Publicerat söndag 21 september 2008 21:02
Visst har vi alla fördomar som gäller både det ena och det andra, så även jag. Jag vet att jag själv (innan jag själv hade barn förstås) har sagt till kvinnor som berättat att de haft många barn: -Jaha, det kan man inte tro. Min förutfattade mening var att då skulle man inte se så fräsch och utvilad ut.
Jag som har 5 småbarn möter ofta fördomar om att de som fött många barn är tjocka, sexgalning eller har en religion som förbjuder preventivmedel. Det är ganska lustigt faktiskt för ingenting av detta stämmer på mig. Jag är bara en vanlig tjej som väntade länge med att skaffa barn för jag hade varit barnvakt ganska mycket när jag var tonåring och hade fått uppfattningen att det är mycket jobb med barn, att de är otacksamma och att jag ville resa, träffa killar, partaja, göra karriär (i mitt fall blev jag bara en avdelningschef men det räckte) innan jag kunde känna att jag kunde slå mig till ro med att skaffa barn.
Vilka fördomar har du om de som har många barn? Kommentera gärna.
Svårt att få barn? Publicerat söndag 21 september 2008 21:02
Jag har alltid sagt: -Först gifta sig och sedan skaffa barn! Inget religöst med det, men jag kände att många runt omkring mig tyckte att det var större att gifta sig än att skaffa barn? Något jag aldrig förstått. Ett annat krav var att vi båda skulle ha heltidsjobb och att min mans barn skulle vara äldre än när vi träffades (då var de 3,6,8 år).
Visst, allt detta hände och slutade med p-piller på bröllopsnatten. Och 9 månader senare kom det en baby, men det var inte våran utan ett kompispars som var på bröllopet och bodde på samma hotell. Vi skojade ofta om att storken flög fel för att vår graviditet dröjde. Efter ett år fick jag ett missfall. I samma veva pratade en nära anhörig som hade ett barn sedan tidigare om hur jobbigt det var att hon hade fått ett tidigt missfall (vi höll våra försök om att få barn hemligt för att inte känna pressen utifrån också). Visst jag förstod hur hon kände, men kunde inte förstå att hon som redan hade ett barn klagade (jag hade ju inget). Efter ett år till ringde jag till IVF kliniken för att be om utredning. Att det var mig det var fel på hade jag redan bestämt eftersom min man redan hade 3 barn (något som jag senare förstod inte alltid behöver vara så). IVF skickade prover som jag skulle ta efter nästa mens och jag väntade och väntade, men den uteblev p ga att jag väntade tvillingar som hade kommit till på naturlig väg. Vi fick alltså ett barn för varje år vi väntat och efter det har det ju bara rullat på. 5 barn inom loppet av 5 år! Med detta vill jag ge alla som hoppas, längtar och önskar ett litet hopp om att allt kan lösa sig. Läste en artikel om Åsa Jinders längtan efter barn och kände att jag ville berätta att det även finns solskenshistorier. Att man inte ska vänta för länge eller tveka om att be om hjälp.
Gör inte som jag säger! Publicerat fredag 19 september 2008 23:42
Idag sa jag till min snart 6-åriga dotter att hon skulle spotta ut tuggummit nu för att jag skulle borsta tänderna på henne. Det skulle jag inte ha sagt för bara några sekunder senare susar ett tuggat, varm tuggummi förbi mig ner på golvet, men vad kunde jag säga?? Hon gjorde ju som jag sa 
|








