När jag var gravid tyckte jag att det såg rätt mysigt ut att amma och att det framställdes så på många ställen där jag läste. Verkligheten tyckte jag var en helt annan. Med tvillingarna var det bara ett h-vete eftersom de var för små för att äta själva, vilket innebar att jag fick pumpa ur var 3:dje timme/dygnet runt innan de kunde äta ur flaska. Sedan försökte jag dubbelamma för att spara tid och för att de skulle få samma rutiner, något som var väldigt svårt att få till, men som fungerade i ca 3 månader (innan de blev för medvetna om varandra).
När sedan 3:dje barnet kom hade jag oftast tvillingarna som klättrade på mina axlar när jag ammade. De tyckte att det var jättekul och det är rätt svårt att freda sig och babyn med en arm.
Nu med 6:e barnet är det likdant. 2-åringen och 4-åringen har en tävling om vem som sliter mig hårdast i håret, 2-åringen klättrar upp på axlarna och försöker skada babyn så gott han kan. Fruktansvärt, men jag hoppas det går över. Har försökt att jag ska läsa för dem, men det fungerar inte eftersom 2-åringen ändå försöker göra lillebror illa och då kan jag inte ha ögonen i en bok. Det är nästan bara vid amningen som han blir avundsjuk, annars märks det inte så mycket. Nej, nu är det dax att göra alla klar för kvällen.
God Natt.





!


