Det finns tillf'ällen då det inte är kul med barn. Speciellt inte med många barn. Ett av de tillfällena upplevde jag nyligen då jag ärligen hade tänkt rymma- hur nu det skulle ha gått till eftersom jag inte ens kunde stå på benen.
Drabbades av magsjuka som däckade mig totalt ett dygn och när jag är riktigt sjuk får jag aldrig vara i fred. Det är en av få gånger Då längtar jag tillbaka till den tid innan jag hade barn. Jag vet inte med dig, men jag kunde i alla fall ligga i sängen hela dagarna och sova när jag ville, titta på vad jag ville på tv och bara ha det lugnt och skönt medan jag försökte friskna till. Nu är det mer så att jag oftast har minst 1 barn på mig, men oftast 2 eller 3, får titta på barntv de stunder då jag är vaken, för det är i alla fall bättre än att de springer runt och gör bus. På nätterna får man vakna som vanligt av mardrömmar, någon som kissat ner sig eller You Name it.....
Nu är det ju inte alls så att jag på något sätt är ensam förälder, men det är stört omöjligt för maken att hålla dem så att jag får ligga i fred. Likadant är det när maken är dålig. Så fort man vänder blicken åt ett annat håll så passar de på.
En natt funderade jag ärligen på om jag inte skulle lägga mig
och sova i garaget för där skulle de aldrig leta 
. Nu är jag dock
på benen igen tack och lov.
Skönt att du är frisk igen 
