Idag var det en spännande dag för min
4-åringa son. Han fick gå fram i Kyrkan och hämta sin barnens
bibel. Nästan Alla var där - dagiskompisar, familjen, mormor med
make och morfar. Modig liten kille som han är gick han fram själv
och hämtade den. Min tanke var att sitta långt fram så det inte
skulle bli så gruvsamt långt för honom att gå fram och tillbaka.
Tanken var god, men det fanns en nackdel! När sedan hans
dagiskompisar gick fram för att hämta sina biblar hade han ju
inte sett att de var där så han ropade högt och tydligt: - Hej, W.
när han gick fram och sedan -Hej, M. när det var dennes tur. Det
var ju jättegulligt av honom och jag tycker att det lät charmigt,
men jag tyckte också att det ekade i hela kyrkan för han är
väl inte riktigt den mest tystlåtne 4-åringen
.
