Livet med 6 barn födda inom 7 år!

Igår frågade min 7-årig son mig: -Mamma, varför är kärleken så svår? Tänk att de är så kloka i så tidig ålder. Det är verkligen roligt att prata med dem och höra vad som rör sig i deras huvud.

Som nyligen när 4-åringen hade gått och sagt att han sååå gärna skulle vilja vara med mormor och sova hos henne och att han saknade henne så mycket eftersom han inte hade träffat henne på någon månad. När han väl fick prata med henne i telefonen så sa han inte det utan: - Mormor, vet du vad? Jag kan vara själv hos G & R (äldre, nära vänner till familjen)! Han sa ingenting om att han ville vara hos henne, utan ville väl att hon skulle förstå att han var så stor att han skulle kunna sova över hos mormor. Detta hörde jag att han sa utan att han såg mig och när jag sedan frågade vad de pratade om sa han bara kort och gott: -Sjukdom! Killen är 4 år!!!

I förra veckan var jag och lillen, 2 månader, på en stor konferens om Kvinnligt Företagande. Ni kan säkert tänka er ljudnivån under fikarasterna när det var 200 kvinnor som skulle mingla. Har nog aldrig hört ett sånt surr, men mycket trevligt var det.

Lillen var snäll mot sin mor (mig) och sov mest hela tiden. Själv satt jag mest på helspänn för att han skulle börja gallskrika mitt i föreläsningarna.

I alla fall så fick jag lära mig att kvinnors företagande skiljer sig från mäns på det viset att kvinnor tar mindre risker och att de oftast har mindre företag. Något som jag tycker speglar mitt och makens företagande. Är det någon hos oss som vill ta risker så är det han!

På tal om kvinnligt företagande så hittade jag en tidningsartikel i Norran, där min näst yngste son, som nu är två år, var bebis och där jag blev intervjuad ang. mitt företagande i Kotteshoppen.se - barnkläder och leksaker online. Det lustiga är att jag nu, 2 år senare, är i nästan samma situation. Sitter med en ny bebis, men i en lagershop eftersom företaget flyttat hemifrån. Det är ingen dum idé att bygga upp ett företag på hobbynivå, men jag skulle nog inte råda någon att jobba med bebis. Visst, han sover mycket första tiden, men han ÄTER också ofta på nätterna så det sliter mycket på mig.

Nu, när lillen är 2 månader tycker jag att de andra barnen har lugnat ner sig lite. Jag har tidigare bloggat om hur kaos det har varit bl a när jag ska amma. 2-åringen och 4-åringen har tävlat om att rycka mig hårdast och mest i håret eller komma åt att vara hårdhänt med lillen eller sitta på mina axlar. Nu är det bara 2-åringen som orkar hålla på, men inte alls lika ofta. Tack och lov för det är inte lätt att freda sig med en arm och samtidigt sitta fast i bröstet.

Har annars haft en väldigt aktiv tid med konferens om kvinnligt företagande, intervjuad både i radio och tidning, men det får jag skriva om någon annan gång. Nu är jag bara nöjd att klockan är halv 10 på kvällen och jag fortfarande är vaken, vilket är ett smått under. Därför vill jag passa på att bara ligga i sängen, äta något gott kika på tv och hoppas att hockeyn inte har börjat än, för hockey gillar jag inte.

Shoppingtips: Fraktfri REA - köp 3 betala för 2

När jag var gravid tyckte jag att det såg rätt mysigt ut att amma och att det framställdes så på många ställen där jag läste. Verkligheten tyckte jag var en helt annan. Med tvillingarna var det bara ett h-vete eftersom de var för små för att äta själva, vilket innebar att jag fick pumpa ur var 3:dje timme/dygnet runt innan de kunde äta ur flaska. Sedan försökte jag dubbelamma för att spara tid och för att de skulle få samma rutiner, något som var väldigt svårt att få till, men som fungerade i ca 3 månader (innan de blev för medvetna om varandra).

När sedan 3:dje barnet kom hade jag oftast tvillingarna som klättrade på mina axlar när jag ammade. De tyckte att det var jättekul och det är rätt svårt att freda sig och babyn med en arm.

Nu  med 6:e barnet är det likdant. 2-åringen och 4-åringen har en tävling om vem som sliter mig hårdast i håret, 2-åringen klättrar upp på axlarna och försöker skada babyn så gott han kan. Fruktansvärt, men jag hoppas det går över. Har försökt att jag ska läsa för dem, men det fungerar inte eftersom 2-åringen ändå försöker göra lillebror illa och då kan jag inte ha ögonen i en bok. Det är nästan bara vid amningen som han blir avundsjuk, annars märks det inte så mycket. Nej, nu är det dax att göra alla klar för kvällen.

God Natt.

Har bokat in att jag ska på en konferens om kvinnligt företagande i nästa vecka och ska förstås ta med min yngst a son som bara är ca 7 veckor då. Konferensen är 2 dagar och endast 11 mil härifrån. När jag berättat att jag ska åka har jag fått kommentarer som: - Jaha ja, det kommer inte att ses med blida ögon ska du se! Och att många Andra kvinnor inte tycker att man ska ha med sig barn på konferenser utan då ska man bara vara affärkvinna och inte mamma! Kommentarerna har fått mig att tappa hakan och jag kan inte tro att det jag hört är sant. Läste dock en artikel i Aftonbladet om att många opponerat sig mot att Birgitta Ohlsson inte skulle kunna vara EUminister och föda barn och nu börjar jag tro att det finns de som fortfarande tycker att kvinnans frigörelse är spis på hjul.

Jag jobbar heltid i famijleföretaget med min lille son vid min sida hela tiden och tycker att det går jättebra eftersom bebisar sover så mycket den första tiden, men visst det finns säkert de som skulle tycka att det vore lämpligare om jag var hemma och städade istället medan han sover. Jag har dock haft turen att bara möta fördomsfria och moderna män och kvinnor på myndigheter och banker och de har inte brytt sig om att jag varit höggravid, snart skulle föda barn och att jag sedan skulle jobba heltid hans första tid utan bara fått stöd i vårt företagande. Tack till alla er !