Förut var jag så noga med att gå ut varje dag med barnen och tyckte att det var jätteskönt. Sedan blev jag gravid med 6:e och det blev till slut för jobbigt att klä på 5 barn alternativt klä på några barn och tjata på gubben att han också skulle klä på. Sedan föddes lillen, som nu är 5 veckor och det var för kallt, kändes som han snart skulle äta igen när man hade satt på alla kläderna, vi har ingen enkelvagn osv osv. Ursäkterna var många, men till slut kom jag då ut i lördags med de 4 minsta och vad skönt det var. (De äldsta var och åkte slalom). Solen sken och vi gick en liten promenad. Underbart! Bestämde mig att jag måste skärpa mig, men rätt besvärligt är det.
Många har sagt mig, innan jag hade mer än 3 barn, att det blev stor skillnad när 3:dje barnet kom. Man är oftast 2 föräldrar, har 2 armar osv. Det har jag aldrig känt vare sig när 3:an, 4:an eller 5an kom, men nu när vi har ett sjätte barn! När vi har lämnat bort 2 (oftast max vad ev. barnvakt vill ta hand om). Ja, då har man 4 st kvar, så någon vila blir det inte. Dessutom är det oftast inte de minsta som de vill ta hand om utan oftast någon av de äldre......... Tur att vi inte har så stora behov av egentid och så tror jag (och hoppas) att det kanske bara tar ett tag att vänja sig. Likadant som jag fortfarande har problem att räkna om från 5 till 6 barn när vi är någonstans och jag ska "räkna in dem".
.

