Livet med 6 barn födda inom 7 år!

I lördags skulle hela familjen till badhuset. Packade alla grejor, in i bilen och när vi kom dit  - Stängt!! Lagomt kul, men det var bara att bita ihop och göra om det en annan dag. Idag kom den dagen. Efter jobbet gjorde vi om det, men bara med 5 barn denna gång eftersom dottern 7 år var hos en kompis. Jag skulle nog nästan kunna påstå att vi är "stammisar" på badhuset för det är ett roligt och ganska bekvämt nöje för hela familjen. Tvillingarna 7 år kan simma, sönerna 5,5 år och 4 år är nöjda att plaska, hoppa och leker rätt säkert i vattnet med sina armpuffar av frigolit(?), 2,5-åringen måste vi jaga ibland beroende på vilket humör han är på, men idag ville han sitta mycket i bubbelpoolen - en aktvitet som faller både mig och maken i smaken . Lillen sist omnämn och också minst med sina 5 månader är oftast nöjd att sitta i sin maxicosi (bilbarnstol) och titta på aktivitetena runt omkring. En mycket lyckad badhusdag som avslutades med varsin glass och tacos till middag.

Joe Labero hade inte en chans idag när jag trollade för mina barn. Jag är nog en rätt tråkig mamma med mycket företagande och hushållssysslor i huvudet, men tröstar mig med att barnen leker oftast bra tillsammans. Idag fick jag dock till det tyckte jag. Jag, 5-åringen och 4-åringen satt i soffan och tittade på "Bananer i Pyjamas" när vi fick se en stor spyfluga surra runt i fönstret.

4-åringen Utbrister: - Ta bort den mamma! Jag hämtar papper för att ta bort den och när jag kommer till fönstret ser jag flugan, ca 1 cm lång och..... en liten Batmanfigur 2 cm lång som ligger i fönsterposten. Tar död på flugan och lägger den och Batmanfiguren i papperet. Visar bara batmanfiguren i papperet för barnen och säger: - Titta det var ingen fluga. Det var Batman!! Deras miner var helt obeskrivliga och medan jag höll på att skratta ihjäl mig (skrattar fortfarande) så visste de inte vad de skulle tro fastän jag sa att jag bara skojade och visade flugan också. Vilken hemsk mamma jag är!

Förresten - Heter det trollkarl fastän det är en kvinna som trollar?

Kan man säga att man är mamma"ledig" eller föräldra"ledig" när man är hemma halvtid med 6 barn under 7 år? Jag kan i alla fall inte identifiera mig med dessa beskrivningar med det jag upplever nu. Skulle hellre kalla mig en skållad råtta som far runt som en galning mellan företaget, vägen (dit 2,5-åringen) älskar att springa, ammningen (som 4,5 babyn vill ha), bråkandet i studsmattan mellan de äldre barnen och skjutsningar till kompisar. Förutom det så känns det som jag lämnar jobbet när jag knappt har hunnit börja. Får jag inte magsår av denna period, så kommer jag aldrig att få magsår - det är då ett som är säkert. Idag var jag t ex hos tandläkaren med 3 av barnen och när tandhygenisten fick höra att jag hade 6 st barn utbrast hon: - Du har sex barn och är så slank och jag har inga och titta hur jag ser ut! Hur gör du? Vad kunde jag annat än säga: - Jag sitter nästan aldrig still .

Foto: Rune Helmersson där minstingen 4,5 månader saknas.

Jag är sällan avundsjuk, men idag när jag pratade med makens kusins mor, som blivit mormor för första gången, höll jag på att dööö av avundsjuka. Avundsjuka mot den nyblivna modern. Den stolta mormodern berättade om hur hon och babyns farfar (också första barnbarnet) nästan slagits om vem som skulle köpa vagnen, en vagn som föräldrarna själva fick välja vilken de ville. Den som inte blev den lycklige köparen av vagnen köpte istället babysängen med allt tillbehör som behövs. Som om det inte räckte hade hon gått på en affär och köpt allt som hon kunde tänka sig och verkligen planerat vad som skulle vara lätta kläder att sätta på babyn, byta blöja i och vara mjuka och sköna. Den nyblivna modern hade dock inte blivit så förtjust utan tyckt att hon själv skulle vilja ha köpt kläderna. Jag skulle ha gjort nästan vad som helst för att få den hjälpen med mina första barn, tvillingarna, men det är klart att barnbarn nr 3 och 4 (som våra barn var både på min och makens sida) är väl inte lika roliga att skämma bort som första barnbarnet. I stället fick det bli någon begagnad tvillingliggvagn som jag inte ens kom ihåg var den kom ifrån eftersom den begagnade enkelvagnen som hade stått i den blivande morfadern förråd förstås var för liten för tvillingar. Den vagnen fick de också sova i den första tiden tills vi fick låna spjälsäng av snälla kompisar. Vad gällde kläder fick de hela sjukhusvistelsen ha typ "Tillhör Landstiget" eller filt virat runt kroppen, för vi hade ingen ork att söka efter kläder. Jag, helt knäckt efter 3 dygns förlossning och maken sjuk med diskbråck på flera ställen från nacken och ner till svanken. Vår tid på barnavdelningen 3 veckor bestod i att maken försökte jaga mat till oss och jag skulle amma, pumpa, ge tillägg (tillägg gav maken i sond) var 3:dje timme dygnet runt (Mormor sydde dock 2 mössor och 3 omlotttröjor (de vi hade med oss var ju förstås för stora pg a att tvillingarna var så små). När vi kom hem var det inte mycket ork över, internethandel visste vi inte vad det var för 7 år sedan och ge sig ut på stan med tvillingarna var inte att tänka på då det hela tiden skulle matas, jag var så trött och maken så dålig av sin sjukdom. Istället hade vi tur att grannen, som vi knappt kände, kom med säckar med babykläder (bara killkläder, men det fick duga även åt tjejen. ´Vi fick också låna en kasse med kläder av en kompis så vi klarade oss med det och de nya kläderna som vi fick i samband med deras födelse av vänner och släkt.

När jag idag hörde hur de tävlade om att ge till sitt nyfödda barnbarn kände jag bara hur avundsjuk jag blev när jag kommer ihåg hur jobbigt hela vårt första år med tvillingarna var och jag hade (kanske inte gett min högra hand för den behövdes ju), men gjort nästan vad som helst för den hjälpen. Men som de säger Det som inte dödar Härdar!

Igår sa jag till maken att jag älskar mina jeans som jag hade på mig för de är så bekväma och att jag vill ha dem alltid. Han i sin tur tycker att de är skitfula, men det bryr jag mig inte om. Vad tror ni hända idag? Jo, mina brallor sprack. Det blev lufthål mellan benen när jag böjde mig ner. Typiskt! Det är nästan så jag misstänker att maken varit där med saxen och hjälpt dem få ett kortare liv. Innan jag kommit mig till symaskinen har jag nog vuxit ur brallorna också så det är väl bara att krypa till korset och köpa nya.