Igår frågade min 7-årig son mig: -Mamma, varför är kärleken så svår? Tänk att de är så kloka i så tidig ålder. Det är verkligen roligt att prata med dem och höra vad som rör sig i deras huvud.
Som nyligen när 4-åringen hade gått och sagt att han sååå gärna skulle vilja vara med mormor och sova hos henne och att han saknade henne så mycket eftersom han inte hade träffat henne på någon månad. När han väl fick prata med henne i telefonen så sa han inte det utan: - Mormor, vet du vad? Jag kan vara själv hos G & R (äldre, nära vänner till familjen)! Han sa ingenting om att han ville vara hos henne, utan ville väl att hon skulle förstå att han var så stor att han skulle kunna sova över hos mormor. Detta hörde jag att han sa utan att han såg mig och när jag sedan frågade vad de pratade om sa han bara kort och gott: -Sjukdom! Killen är 4 år!!!





!
